När man ser till utvecklingen av agilityhundar så kan man ju fråga sig hur han kommer stå sig i konkurrensen?

Idag känns det som om de flesta vill ha mindre och lättare hundar för att kunna konkurrera i toppen.

Snabba små vesslor som vänder på en femöring, lindar sin lilla kropp kring hinderstöden och öser järnet hela banan runt!

Vi får väl se säger Peddan, hur det går i matchen:

stor tung vovvis versus liten lätt vovvis

Kanske utökar vi agilityhundsnormen

// Elle

Vi började med lagklasser torsdag och fredag. Det var Eddans lag Entrixed AB som skulle debutera och jag tror nog vi alla var lite pirriga inför första loppet.

Det gick i alla fall galant och vi fixade vår första SM-pinne! Jippijej!

Vi hade lite småotur och fick bl.a. en snöplig disk av hund innan start samt att mina kära lagisar blev lite exalterade och jublade precis i målgång så en pinne föll ner (kunde väl kanske gjort det ändå men det känns ju bättre att tänka att den inte gjort det…) men vi lyckades i alla fall knipa ytterligare EN SM-pinne så nu har vi samlat på oss två stycken!
Över förväntan vill jag lova

EddanPeddan hanterade mattan super. Justerade sin fart perfekt till underlaget och hoppade fint, tror inte det var mer än två rivningar som var ”hans egna” (och dom kom i sista loppet…).

Jag är MYCKET MYCKET NÖJD med alla loppen och SÅ HIMLA HIMLA STOLT över mina duktiga lagkamrater som presterade i lopp efter lopp!

Lördag – Söndag var det så dags för Trompan att köra lite lopp. Han är i hyffsad form men julmaten kanske satt några små spår….

I lördagens lopp kändes han lite halvslö och verkade tycka matten var läskig. Sprang och småskuttade mellan hopphindren och öste inte direkt på.

Starten i första loppet passade oss uruselt och i han hoppade även balansen i detta lopp. Andra agilitybanan kändes däremot jättebra för oss! En perfekt start och jag kunde hinna till slutet av balansen! Taggade till tusen entrar vi planen, väntar på startsignal och kör järnet tills domaren blåser efter två hinder!!!

Tidtagaren var inte på plats så vi får starta om. Trombi blir jättepaff men jag försöker tagga till honom och så kör vi – KRASCH in i första hindret… Så himla typiskt…. Sen sitter resten av banan som en smäck (tar några hinder innan han ”kommer igång” efter kraschen och stoppet…) och naturligtvis klarar han balansen perfekt

Hopploppet därefter kan vi glömma för då är Aussien lite övertaggad och ser inte ens andra hindret!?! Så här i efterhand kan jag nog skylla lite på mig själv för jag tror jag ville köra lite ”Eddanavståndshandling” och det KÖR INTE TROMPAN!

På söndagen körde vi först två hoppklasser och i den första missade vi återigen det andra hindret. Lite surt sa räven… I den andra körde vi på järnet och vips så hade jag snitsigt threadlat in vovven i ett enkelt staket! Oups! Resten gick i alla fall bra!

I den sista klassen för helgen så kändes det återigen som en bra bana för oss, starten och placering av balans var helt OK. Den var oxå lite svårare än de tidigare banorna och man fick en liten utmaning och det gillar vi.

Vi sprang på som bara den och fixade de flesta saker så bra vi bara kan men jag kände att vi missat tid i starten samt på två andra ställen men kände mig bara så SUPERDUPERNÖJD över att ha fixat en NOLLA! Jag och TrompanBompan liksom! Det är inte ofta det händer! Att det sen räckte ända till en 6:e plats kändes inte heller helt fel!

Vet att vissa inte riktigt förstår betydelsen/användningen av ordet otur men vad sägs om det här: cert vandrar från och med i år ner 10% av antalet startande avrundat uppåt. Det var 50 starter i klassen… Det vandrade alltså ner till plats 5 (vovvarna ovanför oss var fullcertade…).

En startande till (som inte slagit oss…) och Trombi hade fått certet…

Vovven på placering 5 hade tiden 37.30. Vi hade tiden 37.31…

Just ja – som grädde på moset så låg vi naturligtvis på placering 5 när sista hunden startade…

Det är det här som jag kallar otur men det är så det kan vara och så länge det inte är allvarliga saker som kommer ut från ”oturen” så är det ABSOLUT inte något jag deppar för – får mig snarare att dra lite på munnen för det är liksom sånt som ofta händer oss och det kan vi ta.

Vi är lika glada ändå

// Elle

Så till summeringen:

Trombi

Säsongen inleddes med en lite överviktig Aussie (kastruttan går FORT upp i vikt men tack och lov även rätt så FORT ner…) men under resten av säsongen har han hållit sin idealvikt för det mesta.

Han har varit pigg och stark i kroppen och vi har kunnat träna några ”riktiga” pass utan att ryggen tagit stryk. Vi har även tävlat en hel del lopp i år och han har haft sprutt i baken i dom flesta!

Nollor har det inte blivit så många, stolpe ut har typ varit vårt tema under året, men SKOJIGT har vi haft det!

Vi känner oss riktigt taggade inför nästa år och jag har en ny träningsfilosofi på vår stötesten balansbommen och det ska bli skoj att se om den funkar!

Förutom agility så har Trompan fått spåra en del, vilket supernosen ÄLSKAR…,  och hemma är han fortfarande ”trixmästare”

Ed

Ed tog ett första pris i lydnadsklass 1 och momenten för klass 2 är klara men vi väntar med start till nästa år då dom nya reglerna börjat gälla. Han är SÅ duktig och gillar att träna lydnad men jag måste bli duktigare att träna med störning.

Vi träffade fåren någon gång var och varannan vecka under sommaren så jag hade nu i höst en kontrollerbara vovve som jobbade som ett team med mig i hagen! Fåren vi hade rätt så nära oss har blivit i princip oflyttbara men vi har några nya vi kan träffa lite då och då så nästa år ska vi försöka sikta mot ett VP.

Det var riktigt skoj att komma ut på agilitybanorna i våras men vi hade inte tränat så mycket under vintern så OJ vad det var svårt att hinna med allt på dom snabba klass ett banorna!
Ed överraskade mig med att inte alls gå upp i stress utan var så oerhört lyhörd! Vi plockade snabbt några pinnar men sen kom sommarsemestern då vi hade tävlingar inplanerade men inte träning…

Hade avslutat träningsperioden innan semestern med att köra ”fram” med tunnlar och hopphinder eftersom han gärna ville vända upp sig mot mig på raksträckor. Det fick jag äta upp med råge äta då han i princip tog varje hinder ”i linjen” på tävlingarna under semestern…

Var lite orolig ett tag att han tappat sin lyhördhet men det tog bara något träningspass så var den tillbaka och har så förblivit

Lyckades ta oss upp till Hopptvåan och har en pinne kvar i Agilityettan. Känns helt OK för det finns så mycket mer jag vill att han ska kunna innan vi kommer upp till trean och tampas med dom ”stora”.
Vi har dessutom tagit det rätt så lugnt med träningen, för ett år sen kunde han knappt klara ett tolv-pinnars slalom och kontaktfälten började vi ordentligt med först när utomhussäsongen började.

Tycker Ed & jag är i en bra fas med vår träning. Vi stressar inte på i någon gren utan tar det liksom lite lagomt lugnt i de de tre vi håller på med.

Nu blir det lite julvila men sen blir det agility i dagarna fyra på KistaMässan i början på januari. Två dagar med lagtävlingar för Eddan och två dagar individuellt för Trompan! SKOJ SKOJ!

// Elle

// Elle

 // Elle

Entrixed AgilityBolag

Laget består av:

Nina & Enzo
Lovisa & Trolla
Emilie & Ixi
Elle & Ed

SÅ SKOJ VI SKA HA

// Elle

Tog dock inte lång tid innan dom var tillbaka så det är jätteskönt. Idag i hagen lyssnade han så fint på ”HÖGER”, ”VÄNSTER” och ”FRAM” så vi var mycket nöjda med vårt korta pass.

Det är lite svårt det här med vallningen… Jag är inte en person som köper något som jag inte själv tycker låter logiskt så ibland ”måste” jag frångå dom ”allmänt vedertagna” inlärningssätten…

Vi får väl se om vi lyckas ändå – lovar att det är inget som jag, Ed eller fåren kommer lida av på vägen i alla fall

// Elle

Trombi trodde han var i himmelen och var SÅ glad att han hade VÄLDIGT svårt att vara tyst…. Jag var ensam de första 45 min så då passade jag på att öva vovvarna att ligga bredvid och titta när jag körde med den andra. MYCKET svårt men det gick faktiskt bättre än jag trott!

Ed och jag valde att lägga lite fokus på att lyssna på mattes signaler INNAN hopphinder och även matte övade på att HINNA med att säga kommandot INNAN vovven hoppar… Funkade hyffsat bra men helt klart något vi behöver öva på då den dära bruna saken ÄLSKAR att ösa på…

Körde ”Eddisen” med båda och den funkar finfint men jag visar (efter Ninas granskning”) olika för Trompan och Ed….. Jaja, jag kör som vanligt på känsla och dom tolkar signalerna rätt i alla fall

Trombi fick lite repetition på hög- och vänstgenom tunnel och sen fick han träna lite kombinationer. Nina kom och körde med honom sista kvarten och det gick JÄTTEBRA!
Är verkligen jätteskoj att se sin vovve på banan ”utifrån”!

Hur gick hoppningen då:
jo, lilla Ed rev ETT YNKA HINDER och det var dessutom just hans svaghetshopp (snett och runt hindret…) och stabila Trompan rev inte ett enda! NÖJD!

// Elle

Det var mycket roligt att på träningen i söndags se både Emilie & Ixi och Lovisa & Trolla sätta den klockrent!

Den är ju bara SÅ himla bra och användbar

// Elle

EddanPeddan här.

Ni förstår efter förra helgens incident då ”storebrorsan” fick tag i den dära goda lukten så har jag funderat. Asså han var INTE shysst som inte kallade på mig så jag oxå kunde parfymera mig.

I lördags på tävlingen hade jag MASSA av tid att tänka på det här och det var då jag tog beslutet. Jag SKULLE leta reda på en GOD lukt och göra precis som Trombi gjort!

Igår på promisen hittade jag den! En SUPERDUPERDOFTANDE gegga som bara väntade på mig!

Matte och husse var lite upptagna med att titta på en, vad dom först trodde, herrelös vovve och då började jag jobbet. Strök mig i geggan om och om igen tills matte plötsligt skrek på mig! Jättearg var hon! Hon kallade geggan för ”bajsdiarré” – vet inte vad det är förutom att det luktar mumma!

Hur som så hade jag lyckats få den underbara geggan över hela huvudet – både runt ögonen och t.o.m. i öronen – den hade också fastnat ordentligt i min lejonman jag har runt halsen och jag hade även lyckats få gegget på mina muskulösa bogar och ända ner på mina långa ben!
GUD så duktigt och snabbt jag jobbade in den om jag får säga det själv!

Fast matte blev arg och jag fick inte gå nära henne så det tog udden av glädjen lite…Sen tvingade hon ner mig i en bäck där hon hällde vatten för att massera in geggan lite mer. Förstår inte varför. Inge skönt alls med det kalla vattnet.

Sen när jag kom hem fick jag bada. TRE gånger skulle matte schamponera mig för att ta bort den goda lukten så till slut kände jag den inte alls….

Måste erkänna att jag faktiskt inte tyckte lukten var värd att min matte blev arg för jag blir SÅÅÅÅÅÅÅ ledsen då…..men kanske att jag gör om det för när jag hade duschat så klappade och kelade både husse och matte med mig jättemycket

// EddanPeddan