SmedjebackenRapport

Igår åkte jag och Emilie till Smedjebacken för att ha agilityskoj 🙂

4,5 timmes sömn var väl inte precis världens bästa uppladdning men kl. 5.45 styrde vi kosan mot Smedjebacken.
Tävlingsupplägget var inte till vår fördel – startade med Agilityklass 1 Large och slutade med Hoppklass 2 Large. Våra klasser låg med andra ord FÖRST och SIST. Som tur var tävlade Emilie och Lovisa i Agilityklass 2 mitt på dagen så vi hade något att göra även då.

Agilityklassen var en skojig bana med lite svårigheter, bl.a. en oxer som följdes av en tunnel 180 grader till vänster.

Eddan är ju lite skrajsig för barn, speciellt barn som gör ”pruttljud” med munnen och självklart ska det hända precis när vi ska köra!

Går knappt att få kontakt med honom när vi ska in på plan och då blir jag ännu nervösar men…nu har jag nog kommit på varför han har lite olika tempo på banan. När jag är nervös så blir han lite lugnare och koncentrerar sig mer! Känns inte helt fel! Sötaste EddanPeddan!

Han är superkoncentrerad på banan och jag blir jättepaff när han i slalom, precis när han ska in i tredje porten ändrar sig, går ur och tittar på mig istället!?!
Ser sen att fler vovvisar har problem med slalom och min teori är att Ed liksom andra tolkar linjerna i marken som pinnar. Jag tror att han tror att linjen innan slalom är en pinne och tänker att han går fel och justerar sig själv precis som han kan göra om han går in i andra porten!
Lilla Peddan, det var ju rätt!

Efter slalom går resten galant. Låter honom hoppa högt över oxern utan att visa att det är en sväng efter och hjälper honom istället rätt efter hoppet då jag vet att det finns en risk att han hoppar det tillbaka annars.
På målrakan finns det en fälla efter tunneln med släp men han lyssnar fint och justerar linjen till mål.

Inga rivningar och finfina kontaktfält så jag är mycket nöjd med loppet. Att Ed missförstår slalomet är inget vi kunde göra något åt.

Typ 9 timmar senare är det dags för Hopp 2…

Jag är verkligen sjukt trött och om min tidigare ställda teori om att han sänker farten lite och koncentrerar sig extra när jag är nervös stämmer så gissade jag på att han skulle springa på lika fort som på träning (är aldrig nervös andra loppet för dagen…). Teorin stämde och Peddan kör järnet!

Tar mig tid att justera honom lite i starten (ser virrigt ut men jag stannar och berömmer honom innan han får starta och det brukar jag inte ta mig tid till…).

Jag är sen med handlingen på fjärde hindret men han försöker hinna hoppa men hinner inte utan kommer in i hinderstödet. Sen blir jag återigen sen i ett litet staket så han springer runt men jag vill INTE diska oss så jag kör en jag vet inte vad för att få honom runt hindret… Han river det så klart för jag är HELT i vägen för honom…

Sen hetsar jag honom mellan tunnlarna efter och då river han hindret….

Innan tunneln med släp har jag typ tappat bort mig och tror den ska vara mycket närmare mig men jag får in honom men hamnar ohjälpligt efter så han får en fulsnurr innan däcket och jag är helt fel med kommandona efter däcket så att han river det hindret är inte alls konstigt.

Ed känner sig i varje fall som världens bästa när han kommer i mål – å de e han ju! Min bästa EddanPeddan!

Nu är det vila från agilitytävlingar i två månader för både Trombi och Ed.

I Kista i Januari ska Trombi köra klass 3 och Eddan debuterar i sitt lag Entrixed AB.

Ska bli superskoj att köra lag igen – 20 år sen sist!

// Elle